lillguffen

Bus i snön i söndags innan opertationen......


Pappa Jonas och vår lilla guldklump




Nu har vi äntligen kommit hem från sjukhuset. Allt har gått jättebra!!

I tisdags när det var dax för operation så var i uppe vid fem för att klockan sju skulle vi vara på sjukhuset.
Vi var både trötta och nervösa när vi kom fram. Melker somnade på vägen dit, är ju inte precis så ofta
det är vi som väcker honom på morgnarna utan snarare tvärtom...
Hur som helst så väckte vi honom efter en stund för då var det dax att ta på sig sjuhus-rocken som
han var så söt i och sedan fick han lugnande.....var jobbigt att se hur han blev mer och mer dåsig..
han försökte in i det sista sitta upp i sängen...men till slut bara föll han omkull...han orkade inget alls...
då var det nära att tårarna kom fram...de hängde på en lös tråd i ögonen..så jobbigt att se sitt barn
så utslagen.....men vi gjorde allt för att vara starka och glada för Melkers skull...



Sen så bar det iväg till operationsavdelningen, då var det dax för narkos till en början, där hoppade jag av tåget...
kände att det biten klarar nog Jonas bättre än mig....jag hade nog brutit ihop totalt...och eftersom att bara en av oss
fick vara med där så var valet enkelt. Jonas sa att efter två andetag med narkosen så bara försvann Melker helt
och då var det nära att brista för Jonas med......usch vad jobbigt!!

Jag stannade kvar med Melker på sjukhuset på natten, man fick bara vara kvar en förälder då med.
Melker hade sovit nästan hela dan, så han somnade inte förrän vid tio på kvällen och sen halv tre på natten
var han klarvaken och var uppe och lekte i korridorerna i två timmar och satte hela personalen i arnete...det är vår kille det!!!
Han lyckades charma all med sitt skratt och sin energi, han lättade helt klart upp stämningen på avdelningen...

Melker har nu en halskrage som ska stödja hans huvudet i ett par veckor. Han har det utan några klagomål, så vi är än en gång så imponerade och stolta över hur tapper han är!!


Lika go och glad som alltid!!


Vår solstråle


Operationen gick bra!!!!!! Kan ju säga att man var helt sjukt nervös när man väntade på att få veta hur det gått......
de timmarna kändes som år!!!!!!!

Känslan av att se Melker efter operationen är obeskrivlig.....finns inte nog med ord att förklara......helt otroligt hur mycket man kan känna för lilleman!! Vill inte tänka på om det hade gått fel.........
Vi är så glada att allt gick vägen och att han redan är tillbaka på banan och tjoar och skrattar som vanligt!!

Hoppas att han  slipper fler operationer i framtiden.........

Vii också tacka er alla som har visat så mycket värme och omtänksamhet i samband med allt med Melker!!
Betyder så mycket för oss!!

KRAM FRÅN HELA FAMILJEN


Melker lyckades öppna ett brödpaket och hade nog mer än gärna ätit
hela limpan om vi inte stoppat honom...vårt lilla matvrak!!